Gjorde skinn till läder

Den mest primitiva garvningsmetoden är att gnida in huden med fett, men även rökning, saltning och garvning med växter har använts. Att tillverka tyg är en långsam och mödosam process som kräver att tillverkaren befinner sig i stillhet vid vävstolen under en längre tid. Där har man också påträffat delar av vävtyngder och sländtrissor. Kroppen av Ötzi har bevarats i över år i isen i de Tyrolska alperna, och hela hans utrustning finns kvar.

Skinn och päls värmde kroppen

Det lilla tygstycket vägde knappt ett gram, till skillnad mot de totalt 4 ton flinta man också fann vid utgrävningen. Ett exempel på kläder av skinn från stenåldern är den dräkt som den s. Petersborgsfyndet, som det kallas efter fyndplatsen, är numera ett av de äldsta textilfynden i Nordeuropa. Användandet av hudar och skinn går långt tillbaka i mänsklighetens historia. Tamfår tycks ha funnits i sydvästra Asien redan ca f.

I inskränkt bemärkelse är garvning en fysikalisk-kemisk process mellan garvämne och hudsubstans. Det lin vi idag känner till fanns inte i Norden under stenåldern, men andra växtfibrer kunde användas på motsvarande sätt, som nässla och bast från träd. Även skorna var tillverkade av päls och fodrade med torkat gräs. Olika växter och bark har olika konserverande egenskaper och kan även ge skinnet eller lädret olika, vackra färger.

De allra äldsta kända textilfynden kommer från Sydamerika och nuvarande Turkiet från stenåldersboplatserna Çayönü ca f. Under stora delar av stenåldern levde människorna som nomader och flyttade efter hand för att följa jaktbyten och mer gynnsamma klimat. Ismannen Ötzi, bar, ca år f. Garvning av djurhudar och skinn är en procedur varigenom hud omvandlas till läder och är en form av konservering som syftar till att göra lädret mjukt och hållbart.

Att människorna skulle ha gått klädda insvepta i otympliga hudar verkar mycket otroligt. Alldeles nyligen har arkeologer i Skåne också funnit de första resterna av stenålderstyg i Sverige. Kläder av skinn är slitstarka, varma och vindtäta. Redan för 6 - år tillbaka började man "garva" läder. Skinnberedning är även det ett hårt arbete men kräver inte samma ständiga påpassning.

Läder Runt Livet

Mest berömda är annars de vackra linnetyger som återfunnits i Egypten från f. Liknande, men inte lika tidiga fynd har man också hittat från delar av Mellanöstern. I dessa keramikskärvor kunde man dock tydligt se att snoddarna var gjorda av växt- eller ullfibrer som pressats in i mjuk lera. Det är möjligt att man lindat snören runt den våta keramiken av praktiska skäl, för att få dem att behålla formen under torkningen.

Vad används vid garvning Garvare, eller skinnare som det kallades på medeltiden, är ett av världens äldsta yrken.

Nyttjar garvare - korsord De större djurens efterlämnar hela hudar, medan mindre djur släpper ifrån sig skinn.

Garva skinn själv Torrt och sprucket läder går inte att laga eller använda till något annat.

Utanför nordiska områden finns fler och äldre bevis för att tyger tillverkats och använts. Att bereda och garva skinn är en uråldrig process som kan genomföras på många olika sätt. Fram till alldeles nyligen har arkeologer och forskare varit mycket tveksamma till om stenåldersmänniskorna i Norden alls har framställt några textilier. Man har bl. Både dekorationerna och fynden av bennålar och sylar i stenåldersgravar antyder att kläderna varit både tillskurna, sydda och välsittande.

Förutom får hade man också getter och nötboskap som även de hade hår som kunde användas för textilt bruk. Då keramiken sedan bränts stannade mönstringen kvar på krukorna. När arkeologerna sållade jorden på jakt efter förkolnade växtmaterial fann de ett pyttelitet, förkolnat textilfragment. Även efter att man mer och mer övergått till ett bofast liv som boskapsskötare och jordbrukare var det förmodligen skinn, päls och läder som utgjorde de naturliga beklädnadsmaterialen hellre än textil.

Antingen gjorde man hål i skinnen med syl för att därefter trä och knyta sentråden genom hålen, eller så sydde man som idag med hjälp av en bennål med öga för tråden. Kläderna var anpassade efter det kalla klimatet och gjorda i skinn och päls, sydda med tråd av senor. Lyfter man blicken från Skandinavien fanns det många platser som under vår stenålder hade blomstrande kulturer där textil spelade en stor roll. Det var bara 0,7 x 0,5 centimeter stort, men ungefär år gammalt ca f.

Över det hade han också vad forskarna tolkar som en slags kappa av torkat gräs som vävts till ett stort stycke. I arkeologiskt material är skinn nästan lika sällsynt som tyg, däremot finns ofta dräktdetaljer och dekorationer kvar, som exempelvis påsydda pärlor av ben, snäckor eller tänder. I stora drag måste man främst rengöra skinnet från köttrester, mjukgöra det och konservera det för att förhindra förruttnelse.

[1]. Även om man tror att fåren vid den här tiden mest hölls som köttdjur var ullen säkert ett välkommet tillskott just för att göra snoddar, rep, sängmaterial och troligen även textil. Skinnen kunde efter garvningen sys till kläder med tråd av senor eller läder. Läder är benämningen på hudar och skinn som garvats, dvs huden har rengjorts, avhårats och behandlats med garvämnen. Även fiskskinn kan garvas. Om man ser till vilka förutsättningar stenåldersmänniskorna haft för att tillverka textil får man anta att de varit goda.

Redan från f. De spår man kände till var inte tyg i sig, utan endast avtryck av flätade band och snoddar som man funnit i keramik från tiden f.