Vad är lekatt
Artepitet erminea i det vetenskapliga namnet är det gammalfranska ordet för hermelin. Inom sitt revir har den normalt flera bon, ofta övertagna från bytesdjur. Hermelin eller lekatt (Mustela erminea) är ett litet mårddjur i släktet Mustela. Hermelinen kan påträffas över hela de nordliga tempererade, subarktiska och arktiska regionerna, det vill säga i Europa , Asien , Kanada och USA. Det som sällan nämns i dessa sammanhang är att hermelinen föredrar unga kaniner och råttor och att fåglar är en sekundär foderkälla.
Djurets verkliga dräktighet är mycket kortare cirka 43 dagar [ 6 ] , vilket antagligen är en anpassning till den mycket årstidsbetonade miljö som hermelinen lever i. Hermelinen är ett opportunistiskt rovdjur: den äter främst små gnagare som möss , råttor , sorkar och lämlar. Trots sin litenhet har hermelinen en av de längsta dräktighetstiderna bland däggdjur, elva månader, på grund av dess användning av fördröjd inplantering, där ägget inte sätts in i livmodern förrän månader efter befruktningen [ 4 ].
Detta leder också till att mycket av denna kommunikation undgår mänskliga observatörer. Den är en mycket skicklig trädklättrare och kan klättra nedför en trädstam med huvudet först likt en ekorre.
Substantiv. uttal: ɟeˈkʲʰǽtʰː (efterledsbetoning är numera ovanlig) hermelin, lekatt Mustela erminea [1] Etymologi: Motsvarande svenska lekatt, danska lækat, norska lekat; sammansättningar av kætt och en förled av omtvistat ursprung. Fördelarna med denna kroppsbyggnad är att den är ett av de få rovdjur som kan följa små däggdjur in i deras bon. I de flesta områden samexisterar den med småvesslan Mustela nivalis , och i denna situation minskas konkurrensen genom att småvesslan generellt tar mindre byten och hermelinen något större.
De har dikromatiskt färgseende och är därför sämre på att känna gradskillnader i ljusets våglängd. Parningen är promiskuös — den parar sig under hela parningssäsongen med flera partner, och hannarna tvingar sig ofta på honorna men deltar inte senare i skötseln av avkomman. Revirets storlek varierar mellan 4 och hektar för hanar medan honans territorium är 10 till 40 hektar stort. Hermelinen klarar att döda byten som är mycket större än den själv.
Den lever vanligtvis ensam, utom under parningen eller en hona med en äldre unge. Den kompenserar också för kroppsbyggnaden genom att ha korta ben, små öron, hög ämnesomsättning och under vintern tjock päls. Ibland gör den också preliminära bett i andra delar av kroppen. Hannar når en vikt upp till gram medan honor bara når en vikt av gram. Harungar , kaniner , fåglar och deras ägg och ungar, och ibland ingår också fisk , grodor , insekter och daggmaskar i födan.
Hermelinen själv faller ibland offer för större rovdjur , rovfåglar och ugglor , men beståndet påverkas inte nämnvärt. Hannarna är mycket större än honorna och tar generellt större byten. Förekomsten varierar också med tillgången på smågnagare.
Hermelin/lekatt » Ultimata Guiden
Vissa råttdjur såsom sorkar har anpassat sig till detta och kan därigenom stänga ned reproduktionen som gör att honorna blir långsammare och mer lättfångade byten om de känner lukten av mårddjur. Artepitet erminea i det vetenskapliga namnet är det gammalfranska ordet för hermelin. Hermelinen antas kunna identifiera honor som är i ägglossning via lukten, och även kön, hälsotillstånd och ålder hos bytet.
Hanen är större än honan. Känselinformation tas emot via morrhåren.
Hermelin: Viltuppslagsverk
lékætt m. Hermelinen är territoriell och relativt intolerant mot andra djur i sitt revir , speciellt av samma kön [ 5 ]. Hermelinen är huvudsakligen aktiv under natten och gryningen men kommer ibland ut dagtid. På sommaren är pälsen ljusbrun med ljusgul undersida. Om småvessla inte förekommer i området, är hermelinen ofta mindre än 70 gram. Hermelin eller lekatt Mustela erminea är ett litet mårddjur i släktet Mustela.
I likhet med andra mårddjur avlivar den vanligen sitt byte genom att bita det i skallbasen för att komma åt vitala hjärncentra, till exempel andningscentrum. Ibland händer detta när honan är så ung att hon inte ens har lämnat boet. Kommunikation och spårning av bytet sker huvudsakligen genom luktsinnet , som hos hermelinen liksom hos många andra däggdjur är högt utvecklat. Den parar sig en gång varje år och får flera ungar i varje kull.
[ 3 ]. Kroppslängden är cirka 16 till 29 centimeter, svansen är 8 till 12 centimeter. Om den hittar mer kött än den kan äta, idkar den överskottsjakt och lagrar ofta den extra födan inför framtiden. Hermelinens syn är sämre än människans och färgseendet är dåligt, även om nattseendet är mycket bra. Trots att den lever långt norrut, är den byggd lång och smal, vilket leder till en större kroppsyta i förhållande till volymen och ökad värmestrålning från kroppen.
Vintertid är den helvit förutom svansspetsen som är svart året om. Synonymer: sjǿmús. I Sverige finns hermelinen över hela landet utom på Gotland , där den tidigare fanns men nu troligen är utdöd. Mer sällan äter hermelinen även frukter.