Sveamål uttal

Den här artikeln beskriver främst de traditionella östgötska dialekterna, som i dag till största delen ersatts av regional rikssvenska. I söder och i götamålen är detta -t dock bevarat. dialekter@ Sveamål är ett samlingsnamn för ett stort antal och vitt skilda dialekter inom främst Svealand. Öster om denna gräns har vokalerna bevarats som i de mellansvenska dialekterna. På e -området går feminina ord med -ar i plural samman med substantiv på -er och -or , och alla har -er i plural.

Som tidigare nämnt utgör Östergötland ett gränsområde mellan sveamålen och götamålen där götamålen finns i södra och sydvästra landskapet, medan dialekterna i övriga landskapet tillhör sveamålen. Denna ändelse lever kvar i dialekter som östgötskan i vissa adjektiv; så att ord som trött ofta heter trötter , som härstammar av fornsvenskans þrötter. I vissa ord är dock vokalen lång, som i veːka för vecka. De flesta dialekter i Östergötland utom de i norr följer den så kallade götaregeln och använder sig av götamåls-r.

Framför vissa konsonanter uttalas vokalen kort så att djupt uttalas juppt. Bland götamålen i söder uttalas även u som o framför gg , kk , nk och ng. Många drag som har varit typiska för östgötskan är i dag på stark tillbakagång, såsom götamåls-r och ändelsevokaler på -e och -ä i stället för på -a. Östergötland kan delas in i tre målområden beroende på hur a uttalas i ändelser. Denna företeelse är starkast i västra Östergötland från Vadstena.

Bergslagsmål I mellansvenska mål är det vanligt med diftonger.

Träligt östgötska Svenska dialekter skiljer sig åt mest i uttal.

Götamål Sveamål — Stockholm, Uppland, Gästrikland, södra Hälsingland, Dalarna, östra Västmanland samt norra och östra Södermanland.

Östgötska uttalas [ˈœɧːœtska] lyssna eller [ˈœstjøːtska] [ 1 ] [ 2 ] , östgötamål , är samlingsnamnet på de dialekter som historiskt sett talats i Östergötland samt det regionala riksspråk som talas där i dag. Här ingår landskapen Södermanland, Uppland, Dalarna, Västmanland, Närke, sydöstra Värmland, Gästrikland, Hälsingland, Östergötland, nordöstra Småland och Öland. Detta är allmänt för hela landskapet men är inte lika vanligt i Ydre med omnejd.

Dialektbloggen: Götamål

Det innebär att ord som r äv , stea r in och dö rr alla har tungrots-r. Feminina ord med -or i plural på rikssvenska har -er i plural på östgötska, så att kvinnor heter kvinner och i bestämd form kvinnera. I plural bestämd form heter hästarna och karlarna endast hästa och kara. I till exempel ydremålet används konjunktiv i större utsträckning än på rikssvenska med former som stule och finge [ 23 ] , vilket man även kan se i historier författade på östgötamål.

I Östergötland används götamåls-r fortfarande men är på tillbakagång. I plural kan det heta häster , hästär eller hästar beroende på målområde, i vissa områden med r -bortfall uttalas inte heller r , se vidare fonologiavsnittet. Östergötland utgör ett gränsområde mellan götamålen och sveamålen där de nordliga dialekterna tillhör sveamålen medan de sydliga tillhör götamålen och är därmed besläktade med dialekterna i Västergötland , till viss del Värmland , nordöstra Småland och Dalsland.

Gränsen sträcker sig sedan söderut och österut så att den går emellan Ydre och Kinda härader.

Sök i tre ordböcker på en gång

Norr om dessa vattendrag förekommer endast tungspets-r i alla ställningar. Något som är speciellt för de södra dialekterna är dessutom att preteritumändelsen —ade är bevarad i ord som kast ade vilket bara finns i olika former i södra Östergötland , Småland , östra Halland , Gotland , Öland och Älvdalen. Generellt sett har götamålen fler nybildningar än sveamålen och skiljer sig genom annorlunda uttal [ 4 ] se vidare avsnittet uttal.

Därmed kan man dra ett antal isoglosser , språkliga gränser, mellan dessa områden:. I söder tenderar vokaler att sänkas i långstaviga ord, så att i och y uttalas som e respektive ö. På fornsvenska slutade många maskulina substantiv och adjektiv med ändelsen —er, som till exempel motsvaras av isländska —ur. Vissa vanliga adjektiv har en oregelbunden böjning i femininum, såsom liten och ingen , som heter lita och inga i femininum, alltså e lita stunn för en liten stund.

L-ljudet är tunt [l] när det:. Svar på språk­frågor om skriv­regler, grammatik, uttal, stavning, dialekter, ort­namn och mycket annat finns i Språkrådets frågelåda. Ett ord som kasta uttalas till exempel med a i sydväst i till exempel Ydre , Dals och Lysings härader. Ord i neutrum böjs i stort sett som på rikssvenska, många talare har dock -ena i bestämd form plural, så att husen heter husena. Ursprungligen användes former på -er som till exempel glader för maskulina ord, medan glad användes för feminina och glatt för neutrala.

Traditionellt utgör Östergötland ett gränsområde mellan götamålen och sveamålen där den sydvästra delen av landskapet hänförs till götamålen medan övriga landskapet tillhör sveamålen. Ett ord som räkröra har alltså båda r-ljuden, först två tungrots-r och sedan ett tungspets-r. I delar av Östergötland och i nordöstra Småland uttalas oftast tungrots-r som [w] som i engelska will eller helt vokaliserat, så att räv uttalas mer som oäv.

T-bortfall sker mest i supinumändelser såsom brunnit , som då uttalas brunni i norr. Feminina ord, såsom sol , har den obestämda artikeln e ett långt e och heter sola i bestämd form. Ord som barnen och benen brukar också heta barna och bena. Efter rundade bakre vokaler, d. I norra delen av Östergötland finns även t-bortfall efter obetonad vokal, något som är vanligt i sveamål. Maskulina ord, såsom häst , har den obestämda artikeln en och heter hästen i bestämd form.

I östgötska finns liksom i de flesta andra göta- och sveamål rester av fornspråkets tre genus , som bland annat yttrar sig i substantivens böjning och användandet av pronomen.